Kluster och andra relaterade termer som innovationssystem och Triple Helix är populära begrepp som ofta används i skilda sammanhang. Här klargör programmet för Regionalt innovationsarbete och kluster hur vi förstår och använder begreppen.
Geografiska koncentrationer av relaterade företag och aktörer som präglas av ett ömsesidigt beroende och påverkan på varandra, utan direkta krav på samspel med forskning. Ett kluster utgår från att det finns geografiska koncentrationer av relaterade företag och andra aktörer som både konkurrerar och samverkar.
Några fördelar av geografisk koncentration är t.ex. tillgången till specialiserad arbetskraft, specialiserade insatsvaror, teknologi, information och erfarenhetsbaserad kunskap.
Kärnan i flertalet kluster utgörs av affärsdrivande företagsnätverk, som samverkar kring konkreta aktiviteter som t ex inköpssamverkan, regionala varumärken eller gemensam produktutveckling. Ett kluster kan växa fram organiskt, utan uttalat stöd från den offentliga sektorn.
Ett organiserat utvecklingsarbete knutet till ett gemensamt verksamhetsområde. Detta samarbetsprojekt mellan företag och myndigheter och/eller forsknings- och utbildningsinstitutioner sker i syfte att stärka ett klusters tillväxt och konkurrenskraft.
Utvecklingsprocesser som bedrivs enbart med inblandning av myndigheter eller enbart företag betraktas inte som klusterinitiativ, eftersom de inte omfattar ett samarbete som överskrider gränserna mellan näringsliv, förvaltning och akademi.
Generella samarbeten som syftar till att allmänt främja hela näringslivet i en region, är inte heller klusterinitiativ, eftersom det inte finns ett specifikt verksamhetsområde som är föremål för utvecklingsarbetet.
Sektoriella, regionala eller nationella system där samhällets organisering av kunskapsutveckling och forskning utgör en kritisk resurs för utveckling av internationell konkurrenskraft inom näringslivet.
Ett närliggande teoretiskt begrepp till kluster är industriella distrikt. Begreppet utvecklades främst i studier kring den ekonomiska utvecklingen i norra Italien. Främst betonas ett geografiskt avgränsat område med en stor mängd företag, främst småföretag, som i hög grad samverkar.
Det sociala kapitalet beskrivs som en central förklaringsfaktor. Med socialt kapital menas gemensamma värderingar, normer, referensramar, sociala strukturer, språk d v s faktorer som förenar människor i en ort eller region.
Avser också geografiska koncentrationer av företag men här diskuteras inte om företagen har länkar till varandra t.ex. för affärsutveckling, kunskapsspridning eller via specialiserad arbetskraft och arbetskraftsrörlighet.
Agglomerationer kan också beskrivas som en "klump" av liknande verksamhet inom en avgränsad geografi som inte är länkade till varandra. Ibland används även begrepp som tillverkningsbälten för att beskriva just geografiska koncentrationer av industriella företag.
Regionala klusterprogrammet betraktar nätverk som samarbeten mellan aktörer som har ett gemensamt intresse av att samverka. Nätverk är inte nödvändigtvis vare sig geografiska eller representerar ett specifikt kluster eller innovationssystem.
Ett sätt att tydliggöra skillnaderna mellan olika typer av nätverk är att skilja mellan affärsdrivande och organiserade nätverk.
Affärsdrivande nätverk syftar till att via samverkan driva aktiviteter som genererar ekonomiska resultat genom att öka intäkterna och/eller minska kostnaderna. Ett affärsdrivande nätverk utgör inte ett kluster eller innovationssystem eftersom det är för begränsat.
Ett affärsdrivande nätverk utgör däremot ofta en viktig (inre) del av såväl kluster som innovationssystem.
Inom organiserade nätverk är syftet snarare att utveckla andra former av gemensamma intressen som inte direkt påverkar det ekonomiska resultatet, men som kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk verksamhet.
Lärande region kan ses som ett ramverk eller modell för långsiktiga partnerskapsbaserade utvecklingsstrategier för innovation, förändring och förbättring. Lärande region sörjer för en grundläggande infrastrukturmiljö som underlättar flödet av kunskap, idéer och lärande.
Den funktionella regionen utgår från rörelse- och beteendemönster till och från viktiga funktioner. I vårt fall kan det handla om företagsrelationer, arbete, utbildning, rekryteringsområden m.m. Att utgå från administrativa gränser som t.ex. län eller enskild kommun kan fungera mindre bra, därför att de inte har fokus på kärnverksamheten i ett kluster eller klusterinitiativ.
Det går aldrig att säga exakt hur en funktionell region ser ut, därför att det beror på vad det är för verksamhet som står i fokus, dess marknader, omkringliggande regioner m.m. Lokala arbetsmarknader (LA-regioner) är ett exempel på funktionell arbetsmarknadsregion som utgår från arbetspendling.
Innovationsprocessen avser alla händelser som inträffar från en relativt tydlig produkt-, tjänste- eller processinnovation fram till marknadsintroduktion och tillämpning. Under lång tid beskrevs innovationsprocessen som en linjär process med start i vetenskapliga upptäckter som sedan tillämpas i nya produkter, tjänster eller processer.
Omfattande forskning både nationellt och internationellt visar att den här modellen snarare är undantag än regel. Forskning och forskningskompetens är dock en viktig del och spel oftast en avgörande roll för att lösa problem i innovationsprocesser som kräver hög kunskapsnivå.
En modell för att beskriva samspelet mellan politik/samhälle, forskning och näringsliv är den så kallade Triple Helix-modellen. Triple Helix bygger på ett aktivt deltagande och samspel mellan regionala aktörer inom forskning, politik och näringsliv.
Genom att utveckla en gemensam vision och samordna de utvecklingsresurser som satsas inom en region är syftet att få till stånd en ökad innovationsförmåga och större avkastning på insatserna.
E-post: tillvaxtverket@tillvaxtverket.se
Telefon: 08-681 91 00
Fler kontaktuppgifter

